Vad hindrar upptäckt?
Recension i tidskriften Socionomen nr 5, 2001
EVA LARSSON är läraren som tar bladet från munnen. Hon klargör att det finns ett inbyggt tankefel i skolans värld, som i praktiken leder till att en misshandlad elev kan hållas ansvarig för sin egen misshandel genom att av tradition fokusera på den enskilde och dennes individuella prestationer. Ett perspektiv som medför ovana att bedöma och analysera gruppens göranden och låtanden och utgör ett förhållande hon själv känner igen. Något som tagit sig uttryck i egna och andras aningslösa yttranden mot bättre vetande. Kommentarer fällda vid otaliga klasskonferenser hon själv deltagit i.
För att råda bot på denna okunskap, med namnlöst lidande i sitt släptåg, har Larsson gjort ett gediget arbete för att förekomma mobbning och hjälpa föräldrar, lärare, rektorer och fritidsledare att ta sitt ansvar i frågan.
Boken heter Mobbad? Det har vi inte märkt! (2000, 192 s.), Liber.
Till grund ligger hennes egna erfarenheter dels yrkesmässigt som lärare och elevhandledare i grundskolan, på gymnasiet och på komvux, dels som förälder och som vän till hårt drabbade familjer. Detta har hon parat med väl valda citat företrädesvis från Fromm, Winnicott och Frankl. Men även från de som mer specifikt skrivit om mekanismer och uttrycksformer vid förtryck och mobbning.
Hur mobbning hålls vid liv
Dels ger Larsson en bild av hur mobbningssituationer hålls vid liv genom olika slags undanmanövrar. Ett agerande som föreligger från båda hållen. I ena fallet för att upprätthålla självkänslan och i det andra för att dribbla bort korten. Dels av hur omvärlden avläser detta och gör sin bedömning. Hon lyfter fram hur mobbaren inte bara våldför sig på den mobbade i fysiskt hänseende utan också på dennes tankar. Någon som medför ett berövande av den andres totala frihet då rädslan för nya trakasserier ockuperar också tankevärld och känslor. En plåga som innebär ett värre gissel än själva övergreppen och kränkningarna.
Läsaren får följa ett par föräldrars berättelse om Johan. Såväl på hemmaplan som i skolan utifrån hur de själva uppfattade situationen och vilka förklaringsgrunder skolan förmedlade. Skolans bild finns beskriven under rubrikerna "Hur skall vi kunna veta vad som är sant"?, "Ja, men det är ju inte så konstigt att han mobbas!", "Mina elever är jättesnälla mot varandra!", "Men han säger ju själv att det bara är på skoj", "Men jag känner honom som de pekar ut. Han är faktiskt inte elak.", "Han presterar inget i mitt ämne".
Författaren har i en användbar bok givit en nyanserad och ocensurerad röst åt ett svårt och känsloladdat ämne i syfte att öka förmågan att avläsa städse förekommande blindskär och grynnor i farleden, så hela besättningen blir oskadd. Boken har absolut en given läsekrets!
text: Barbro Bohrn, Socionom och familjerådgivare