"...systematiskt upprepade kroppsliga eller känslomässiga kränkningar..."
Recension i tidningen Skolledaren nr 1, 2001
Mobbningen fortsätter att vara ett hett ämne. När detta skrivs har media fokuserat Grums och Överkalix.
Eva Larsson är lärare med erfarenhet från grundskola, gymnasium och komvux och hennes bok gör helt klart att liknande händelser som i ovannämnda kommuner inträffar nästan överallt där människor träffas i grupper. Därför gör man klokt i att förutsätta att mobbning förekommer sporadiskt eller kontinuerligt mellan gruppers medlemmar.
Människor kasseras och stöts ut från det samhälle de önskar tillhöra, skriver Eva Larsson.
Författaren röjer i den ymniga flora av myter som omger mobbningen.
Efter att ha redovisat tidigare rön och forskares erfarenheter, definierar Eva Larsson mobbning som "av aggressivitet framkallade, systematiskt upprepade kroppsliga eller känslomässiga kränkningar av en person som har en svagare social position i den grupp han tillhör än den har som kränker. Mobbarens uppsåt är att skada. Ordet mobbning bör i sitt betydelseomfång inbegripa termer såsom ofrihet, förtryck, tvång, våld, skadelystnad och förakt. Den som mobbar handlar kriminellt."
Med hjälp av ett konkret mobbningfall, "Johan", frilägger Eva Larsson mobbningens raffinerade grymhet. Hon visar hur offret skuldbeläggs, hur vuxna förnekar och varför offret försvarar sin angripare.
Sannolikt skulle både åklagare och försvar i pågående mobbningsmål ha god nytta av att ta del av Eva Larssons välskrivna bok.
Författaren påpekar det skeva förhållandet att bekämpandet av mobbning, som är fastlagt i skollagen, försvåras av att skolan skär ned på antalet vuxna, medan stora pengar satsas på datorer, något som inte med en bokstav anbefalls i samma lagtext.
Under hösten har det svenska skolväsendets effektivitet ifrågasatts. Eftersom mobbade elever är så gott som mentalt blockerade och har svårt att lära in och intressera sig för skolarbetet, skulle ett antimobbningsarbete kunna generera avsevärda effektivitetsvinster. Vuxenmobbningen uppges kosta arbetsgivarna bortemot 18 miljarder per år. Vad barn- och ungdomsmobbningen kostar på Sveriges största arbetsplats, borde vara intressant som jämförelse. När får vi se en avhandling på det?
Uppgiften att minska mobbningen vilar på all personal. Ingen bör blunda inför den med hänvisning till att de är "kvackare" på området och hänvisa till psykologer och kuratorer. Lyckas vi i våra ansträngningar är inte den största vinsten att räkna i kronor och ören utan i den frihet från förtryck som enskilda elever kan uppleva.
Eva Larssons bok bör läsas med eftertanke av alla på lönelistan.
text: Tore Hjerpe